Big Psycho-Lizzy:

Jag har drömt så ovanligt konstiga drömmar på sista tiden, så sjuka att jag undrar vad de egentligen skulle betyda om jag berättade om dem för en psykoterapeut. För ert höga nöjes skull tänkte jag berätta om en av dessa drömmar, eftersom jag vet hur oerhört underhållande det är att få höra om osammanhängande drömfragment. Men eftersom jag planerar att bli en oförstådd författare och konstnär i framtiden har jag fyllt i de luckor mitt undermedvetna lämnade efter sig. Here goes nothing: Jag och min förtjusande pojkvän samt ett gäng andra trevliga människor är ute i skogen (väldigt Severance) då vi blir kidnappade av en gigantisk man. Han ser ganska lustig ut, han är över två meter lång och flintskallig. Han hade faktiskt ingen hårväxt över huvud taget, inga ögonbryn och ingen skäggväxt och han var inte den pratsamma typen så att säga. Snarare den grymtande.

Hur som helst är vi alltså kidnappade, vi får bo tillsammans med honom i en hyffsat stor hydda. Mesta delen av tiden är han inte hos oss utan ute och jagar. När jakten är över släpar han hem halvdöda stora djur som han tuggar i sig så att blod och köttslamsor yr medan de gnyr. Men allteftersom det blir kallare blir det svårare och svårare för den här muskulösa halvjätten att finna föda. Och där kommer vår lilla grupp in i bilden! Vi är ett schysst matförråd.

En efter en ryker alltså våra kamrater, vi får se på medan han frossar i sig människoköttet. Livrädda som vi är anstränger vi oss inte nämnvärt då det börjas tugga i någon, vi vill bara rädda vår egen livhank och då känns det säkrare att vänta på hjälp istället för att ingripa. Till slut har vår frihetsberövare knaprat sig igenom hela gänget, förutom mig och min bättre hälft. Real skräckfilmsstyle. Eftersom mannen som sagt inte spenderar så mycket tid i hyddan har jag och min karlakarl gott om tid att planera hur vi ska klara det här, planen är enkel men genialisk. Eller i alla fall väldigt enkel. Jag ska förföra honom och när han är helt upptagen av mig, och har sänkt garden så att säga, ska min pojkvän kniva honom. Det behövs såklart lite hud om det ska bli en bra skräckfilm.

Så när jättemannen kommer hem från sin jaktrunda med en blodig ren så börjar jag spela. Det behövs uppenbarligen inte så mycket ansträngning för att få den här typen av män att nappa, jag behövde i stort sett bara se väldigt villig ut, vilket jag klarade galant. Så han sliter ner mig på golvet av hyddan (ett trampat jordgolv, helt okej att ligga på) och börjar ta av sig. Oj oj oj vilken kuk. Ni skulle varit där och sett den. Den passade till hans kroppsbyggnad så att säga. I alla fall blir det inget vidare förspel, men jag har hunnit bli våt bara av tanken på sex (vad fan är det med mig?). Så det blir i alla fall riktigt bra sex, eller början på sex för nu ska min käreste ingripa och hugga honom i ryggen. Jag kan se hur han närmar sig med en stor kniv medan grottmänniskan ligger och bökar på mig, så jag vinkar åt han ska hugga NU. Absolut helt universiella vinkningar, det innebär i stort sett bara att man vinkar med handen medan man är ytterst noggrann med att inte röra armen så att det skulle märkas av folk man önskar inte ska märka det.

Men min man har helt tappat stinget. Han bara står där som ett asplöv och håller i en alldeles för tung kniv med sina spaghetti-armar och ser på med uppgiven blick medan hans brud blir påsatt av en grottmänniska. ?Man kan fan aldrig lita på dem!? tänker jag, och ser därefter till att njuta ordentligt av den nyss påbörjade sysselsättningen. Efteråt dödar vi min man och äter upp honom, han dög antagligen inte bättre till föda än vad han gjorde till att beskydda mig. End of dream, did you like it?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0