Om poolpartyt

Gårdagen blev inte alls som förväntat, förstås. Det hade varit väldigt ovanligt ifall allt hade varit normalt och blivit som planerat. Jag kan väl börja med att säga att Madeleine inte alls fyllde år igår utan i onsdags.
När vi kom till huset fullastade med alkohol inser jag och Matilda att det bara är vi som egentligen är Maddis vänner på festen. I övrigt är där en hel del högstadiepersoner som är vänner med hennes lillasyster, lite släktingar och några vänner till hennes föräldrar och så vidare.
Det bjöds hur som helst på vin, cider och öl så trots att jag spräckt min budget genom att köpa dyra shorts (något gick precis som planerat!) så sparade jag pengar på att inte dricka något av det vi tagit med oss. Eftersom jag inte sovit ut på två veckor så var jag kalasfull väldigt tidigt och tog bussen hem halv elva. Innan dess hade det hunnit bli många rökpauser för att försöka skaka av sig obehaget av att umgås med andras släktingar. Jag klarar inte ens av att prata med min egen släkt utan att få gåshud på armarna och rysningar längs med ryggraden.
Eftersom alla på kalaset var gulligt finklädda i pikétröjor och jeans lär jag ha sett aningen malplacerad ut i min outfit.

Nu sitter grabbarna på tåget till Roskilde och jag är måttligt avundsjuk. Det verkar vara en jävligt dålig line up i år, det skulle känts lite korkat att åka till Danmark för att se Jens Lekman. Jag lyssnar absolut inte tillräckligt på Aloe Blacc heller för att känna att det skulle vara angeläget. Det är mycket möjligt att det är på grund av min bristande kunskap i musik som jag inte tror att banden är bra, men när de bokar The Sounds tar jag mig friheten att ha förutfattade meningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0