Well darlin', look out 'cause my hair is comin' down!

image87Thelma & Louise
Jag känner att filmen vill skapa en känsla av frihetskamp och det är viktigt att man känner som Thelma & Louise för att inte filmen ska tappa sin vikt. Jag tror att den här filmen står och faller på huruvida tittaren kan förstå vad de går igenom. I början av filmen spelas musik, som inte finns med i filmens universum, med kvinnor som sjunger med kraftfulla röster och låtarna är medryckande. När huvudpersonerna sedan kommer till resturangen där det börjar språra ur är det istället musik som karaktärerna kan höra, en man sjunger för första gången i filmen. Det ger känslan av att det här är ett ställe där männen sätter reglerna. Det återkommer också stora, klumpiga lastbilar och långtradare på de ställen i filmen där männen regerar. Resturangen är den typen av hak där folk på resande fot stannar, och därför står det väldigt många lastbilar parkerade utanför. Mannen som trakasserar dem befinner sig i en långtradare och i slutet av filmen spränger Thelma & Louise nyss nämnda långtradare. Därmed visar de tydligt att de tar avstånd från manliga auktoriteter, de spränger bort männens dominans.

Filmen tillhör både komedi- och actiongenren, den är mycket dramatisk. Den innehåller mycket klassiska actionscener; explosioner, biljakter och skottlossning. Actionen är oundviklig då man hela tiden är på helspänn och undrar om eller när de kommer att åka fast. Även om det inte är en uppenbar komedi så finns det många komiska skildringar av verkligheten i filmen, ett sätt att se på även de svåra sakerna som gör att man får närmre till skratt än till gråt.

Anslaget börjar med att man ser en lång landsväg som sträcker ut sig, som för att symbolisera den långa fysiska och mentala resa de båda kvinnorna har framför sig, och fortsätter sedan på ett presenterande sätt. I anslaget får vi se att Louise jobbar på ett café men vill komma ifrån den instängda staden och att Thelma är en vän hemmafru som blivit nertryckt av sin make, urtypen av en mansgris. Startskottet kommer precis i början och det är när Thelma går med på att följa med Louise på en resa över helgen till Louises chefs stuga på landet. I anslaget planteras en set up, Thelma lägger ytterst försiktigt ner en pistol i sin handväska.

Thelma är filmens huvudkaraktär, i början vågar hon inte stå upp för sig själv utan smiter hellre än tar en konflikt, men i slutet har hon utvecklats till en stark kvinna som ingen kan sätta sig på. Precis i slutet röker Thelma sin första cigarett under filmens gång, det är nu hon visar att hon uppnått samma mentala styrka som Louise. I början av 1900-talet när kvinnorna fått rösträtt, mer rörelsefrihet och en ny styrka så började unga kvinnor röka cigaretter. Innan hade nästan bara männen rökt och då oftast feta cigarrer. Cigaretten blev en symbol för ökad kvinnlig jämlikhet och det återkommer alltså även i den här filmen. Louise är filmens hjälte då hon är lika stark hela filmen igenom, med undantag för ett sammanbrott som snarare visar att hon är mänsklig än att hon skulle vara svag. Antagonisten i filmen är det patriarkala samhället, det är männen som motverkar Thelma & Louise. Thelmas make som trycker ner henne, mannen som försöker våldta henne, J.D. som stjäl deras pengar, lastbilschauffören som förstör deras humör genom att skrika ut otrevligheter och poliskåren och FBI som jagar dem genom flera delstater. Det är männen och manssamhället som hindrar dessa två starka kvinnor att leva att fritt och lyckligt liv. På grund av att en man ser Thelmas kropp som sin rättighet, och därför att männen aldrig skulle kunna förstå att en kvinna inte tvunget vill ha sex bara för att hon flirtat, hamnar de i allt mer komplicerade situationer.

Huvudkonflikten är att Thelma & Louise måste hinna ta sig till Mexico innan de blir upphunna av lagen. De två kvinnornas roll gentemot varandra fördjupas i takt med filmens gång. De börjar som goda vänner men efter varje hinder de övervinner kommer de närmre varandra. Filmen har ett starkt feministiskt budskap, den handlar om att försöka överleva i en värld där man blir ständigt motverkad och sedd som mindre värd, där kvinnor måste samarbeta för att uppnå sina mål. Slutet innebär inte att de förlorade mot patriarkatet utan snarare att de vägrade underordna sig det rådande styrandet. De valde att gå så långt det krävdes för att inte bryta mot vad de trodde på och borde vara alla kvinnors förebilder. Jag ser upp till dem och anser att filmen är lika relevant idag som den var 1991. Den hade varit lika relevant om den gjorts på artonhundratalet och troligtvis även om den skulle skapats om trehundra år.

image88


Shall I compare thee to a summer's day?

Snön har börjat smälta bort, fast alla vet att den kommer tillbaka vilken dag som helst. Men i solen och bland de lövlösa träden kan den som vaknat upp ur koma och förlorat all tidskänsla tro att han vaknat upp på en vårdag som lovar kylig luft men värmande sol. Det är de små sakerna som skiljer novemberdagen från en vårdag, det hörs inget fågelkvitter och de få människor som beslutsamma går förbi saknar förväntan. Men för mig gör det just ingenting. För allt är slut och då spelar det mindre roll hur andra uppfattar dagen. Som trots allt är väldigt fin.

Snälla Valerie, lär mig hur man lever.

image86
När jag slog upp ögonen på morgonen hade jag det där lugnet inom mig, sådär som man kan känna vissa gånger när det precis börjar bli sommar och man väcks långsamt av solstrålar mellan springorna i den löst igendragna persiennen.

Jag ville verkligen lyssna på lycklig musik men det var svårt att hitta i min skivsamling. Till slut hittade jag en beatles-platta och skruvade upp I want to hold your hand så högt jag vågade utan att riskera att spränga mina nya högtalare. Att välja kläder blev ett nästintill omöjligt uppdrag, garderoben fylldes av svarta stuprör och mörka urtvättade tröjor. Jag fick gå in i skrubben för att hitta en söt sommarklänning som jag hade en skolavslutning för tre år sedan, och som mamma hade tyckt att jag skulle ta med mig när jag flyttade. Kan inte minnas att jag använt den mer än den gången.

Jag sprang ner på gatan barfota, det var tidigt på morgonen och folk låg fortfarande och slumrade i sina sängar, det var bara jag och några försäljare ute. Jag köpte en låda med jordgubbar och dansade tillbaka till min lägenhet. Firade min lycka med jordgubbar och en morgoncigg på balkongen medan solen värmde mina bara ben. Jag såg dig gå förbi nere på gatan. Du hade mörka kläder och ditt hår var ruffsigt. Du hade sovit borta igen och gått iväg innan en ny flicka vaknade. Du var mörk under ögonen och när du kastat din fimp tände du en ny direkt. Du kollade upp mot min våning, men du var för långt borta för att jag skulle kunna tyda ditt ansiktsuttryck. Jag var fortfarande lycklig, för jag behöver inte dig längre. Hela den långa vintern behövde jag dig, du tryckte ner mig och höll mig uppe. Men det var min lyckligaste vinter någonsin, du höll mig alltid över ytan. Det kändes som en sommar för du vet hur mycket jag avskyr vintern. Och när våren kom gick du, tog hälften av skivsamlingen (De med lycklig musik?). Slog sönder min tillvaro och lämnade mig i en lägenhet som ekade när jag grät.

Idag är jag fri, jag behöver dig inte. Nu ska jag för fan vara lycklig! Allt kommer att bli bra, och jag ska aldrig vara med en sådan kille igen. Som gör mig illa, jag ska vara förnuftig. En snäll kille som älskar mig ska det bli nästa gång, någon som skulle kunna vara far till mina barn. Någon att gifta sig med, någon som bryr sig. Jag skrattar åt tanken själv, för jag vet att jag kommer tröttna på en sådan man innan han ens hinner laga sin första söndagslunch. Men jag njuter av livet för första gången sedan jag träffade dig, jag har slutat ljuga nu.

Och så ringer det på dörren, jag stoppar den sista jordgubben i munnen och dansar iväg. Det är fortfarande beatles på högsta möjliga volym. Och dörrhandtaget är svalt och skönt och precis lagom stort i min hand och att trycka ner det känns som en fantastisk känsla, att veta att jag styr mitt eget liv. Jag öppnar för att jag vill öppna. Dörren glider upp så lätt, knarret låter som en njutande katt och inte så ilsket som den gjort sedan jag öppnade den första gången.

Utan ursäkter står du där, och du luktar fortfarande cigarettrök och lite unket av gammal öl och din blick tar bort all styrka ur mina ben. Lika vacker som jag minns dig, fler linjer under ögonen bara. Fler nätter då du varit med andra än mig och det har satt spår i ditt ansikte. Mitt med. Du säger att du vill prata och jag kan inte svara för dina ögon är så vackra och du går in i min lägenhet och jag backar och du rör vid min kind och jag kommer aldrig kunna tänka själv igen. Det är så tyst i mina tankar, du kan fylla i dem åt mig.

Society for Cutting Up Men

image85"Då mannen är uppäten av skuldkänslor, skam, rädsla och osäkerhet uppnår han, om han har tur, en knappt förnimbar fysisk känsla. Mannen är icke desto mindre besatt av att knulla; han simmar genom en flod av snor, vadar till näsan i mil av spyor, om han tror att det finns en vänlig fitta som väntar på honom. Han knullar kvinnor han föraktar, vilken snedtandad hagga som helst, och dessutom betalar han för möjligheten. Varför? Lätta på det fysiska trycket är inte svaret, till det duger onani. Inte heller är det för att tillfredsställa egot. Det förklarar nämligen inte att han knullar barn och lik."
-Valerie Solanas 1967

Forts. Att åka buss av: Lisen "Crazy" Nordlander

Jag tror att jag är mer positiv till teknikens framsteg än de flesta. Mer positiv än de som liksom jag är totalt otekniska. Min okunnighet om datorer, mobiler, televisionsapparaturer, kardborreband och kaffekokare är nästintill löjlig. Men trots det förespråkar jag starkt att man ska utnyttja allt som samtiden erbjuder. Erbjuder samtiden dig att stänga ner polisens hemsida? Gör det! Erbjuder samtiden dig att ta smygbilder på din granne med mobilen och lägga ut dem på nätet? Du bör göra det! Erbjuder samtiden dig att ladda ner indelåtar så att din alternativa favoritartist inte har råd att åka till Christiania och köpa Crystal? Gör det!

Men en sak, jag blir tårögd och börjar nästan skaka av att tänka på det, får du aldrig göra. Spela musik på din mobil. På bussen. Jag brukar inte lida av klaustrofobi men när jag sitter på fyrahundratvåan in till stan, och möjligheten att hoppa av i industriområdet inte känns lockande, då slår den till. Att behöva lyssna på vad fjortonåriga unga män med dunvästar diggar till är som att bli tvingad att äta chokladbollar fyllda med glaskross i 25 minuter.

En annan fin regel jag skulle vilja ta upp är åldersregeln: Är du nykter vill du (enligt erfarenhet samt Annies grundliga undersökning) sitta bredvid någon som är i medelåldern, om du själv är i tonåren. Är medelåldersmänniskor fulla ska de inte vid några tillfällen närma sig tonåringar. Oavsett situation. Men framförallt på bussen.


Att åka buss av Lisa "Wild" Nilsson

Det finns två gyllene regler när du åker buss och ska hitta sittplats:
1. Sätt dig aldrig bredvid någon utan att fråga först. Personen ska svara ja, men du ska faktiskt fråga, och inte bara blänga och vänta på att den som redan sitter där ska flytta på sin väska.
2. Sätt dig ordentligt, med hela arschlet på sätet. Jag har förstått att alla inte uppfattar en halvsittade gest likadant som jag, men nu är det min lista.
Sitter du och lutar dig bort från den som sitter innerst kan den personen känna sig motbjudande, som att du vänder dig bort för att han/hon luktar illa. Du vill inte ens vara i närheten pga risken att bli smittad av stanken och smittkopporna och vad det nu kan vara man hittar på. sätt dig! DU SKA VETA DIN PLATS. du inkräktar inte på platsen-närmast-fönstret-personens revir så länge som du inte vräker dig över dess säte

Det finns också en gyllene regler för dig som redan sitter på bussen när någon letar plats:
1. Har du din väska på sätet bredvid dig och någon frågar om den får sitta där, försök att säga ja så trevligt som du kan.
Missförstå mig inte nu, självklart anser jag att glada människor är dumma i huvudet, men det är skillnad på att vara dum i huvudet än lite trevlig. trevlig ska man vara, i lagom mängd. trevlighet är en av de få saker som "lagom är bäst" funkar på.
Alltså, le litegrann om du har lust, säg "javisst" eller något annat klämkäckt, eller låt bli. Men vad du än gör:
LÅT BLI ATT: ta bort din väska från det yttre sätet och samtidigt ignorera personen som vill sitta där.
LÅT BLI ATT: fullständigt ignorera personen som vill sitta på det yttre sätet. om du är vaken och hör frågan ska du fanimig svara
LÅT BLI ATT: reservera (alltså paxa) platsen bredvid till din kompis som går på på näst sista hållplatsen när bussen är full efter halva vägen.

Åh, den här guiden är helt okomplett men jag kan inte ta mer nu. jag hatar bussar och jag hatar världen. men jag hatar inte busschaufförer, inte alla. men jag hatar nog alla som åker buss. no offence.

image82

You are my sweetest downfall, I loved you first


image80

Sär skrivning

Jag kan bli så himla irriterad av att folk inte kan någon skriv regel som helst. Det känns som om att de skämtar ibland, driver de med mig? Är det en kon spiration bara för att för störa min dag? Om man någon gång fått höra att man har svårt för att skriva ihop ord kan man väl låta bli att använda långa ord. Det är upp en barligen för tanke krävande och man kan väl då ägna sig åt en lite enklare aktiv i tet som att till exempel klistra pal jetter på grattis kort eller rita serie teckningar utan djupare meningar.
Slut sats: Lärare i svenska bör ha sär skild till åtelse att aga, miss handla psykiskt och till slut kan ske oskadlig göra vissa elever. Låt ut rensningen ske! Jag kan se att det får göras vissa undan tag men vi ska ta tag i det och skriva ordentliga regler för när en person kan få dispans.

RSS 2.0