Snälla Valerie, lär mig hur man lever.

image86
När jag slog upp ögonen på morgonen hade jag det där lugnet inom mig, sådär som man kan känna vissa gånger när det precis börjar bli sommar och man väcks långsamt av solstrålar mellan springorna i den löst igendragna persiennen.

Jag ville verkligen lyssna på lycklig musik men det var svårt att hitta i min skivsamling. Till slut hittade jag en beatles-platta och skruvade upp I want to hold your hand så högt jag vågade utan att riskera att spränga mina nya högtalare. Att välja kläder blev ett nästintill omöjligt uppdrag, garderoben fylldes av svarta stuprör och mörka urtvättade tröjor. Jag fick gå in i skrubben för att hitta en söt sommarklänning som jag hade en skolavslutning för tre år sedan, och som mamma hade tyckt att jag skulle ta med mig när jag flyttade. Kan inte minnas att jag använt den mer än den gången.

Jag sprang ner på gatan barfota, det var tidigt på morgonen och folk låg fortfarande och slumrade i sina sängar, det var bara jag och några försäljare ute. Jag köpte en låda med jordgubbar och dansade tillbaka till min lägenhet. Firade min lycka med jordgubbar och en morgoncigg på balkongen medan solen värmde mina bara ben. Jag såg dig gå förbi nere på gatan. Du hade mörka kläder och ditt hår var ruffsigt. Du hade sovit borta igen och gått iväg innan en ny flicka vaknade. Du var mörk under ögonen och när du kastat din fimp tände du en ny direkt. Du kollade upp mot min våning, men du var för långt borta för att jag skulle kunna tyda ditt ansiktsuttryck. Jag var fortfarande lycklig, för jag behöver inte dig längre. Hela den långa vintern behövde jag dig, du tryckte ner mig och höll mig uppe. Men det var min lyckligaste vinter någonsin, du höll mig alltid över ytan. Det kändes som en sommar för du vet hur mycket jag avskyr vintern. Och när våren kom gick du, tog hälften av skivsamlingen (De med lycklig musik?). Slog sönder min tillvaro och lämnade mig i en lägenhet som ekade när jag grät.

Idag är jag fri, jag behöver dig inte. Nu ska jag för fan vara lycklig! Allt kommer att bli bra, och jag ska aldrig vara med en sådan kille igen. Som gör mig illa, jag ska vara förnuftig. En snäll kille som älskar mig ska det bli nästa gång, någon som skulle kunna vara far till mina barn. Någon att gifta sig med, någon som bryr sig. Jag skrattar åt tanken själv, för jag vet att jag kommer tröttna på en sådan man innan han ens hinner laga sin första söndagslunch. Men jag njuter av livet för första gången sedan jag träffade dig, jag har slutat ljuga nu.

Och så ringer det på dörren, jag stoppar den sista jordgubben i munnen och dansar iväg. Det är fortfarande beatles på högsta möjliga volym. Och dörrhandtaget är svalt och skönt och precis lagom stort i min hand och att trycka ner det känns som en fantastisk känsla, att veta att jag styr mitt eget liv. Jag öppnar för att jag vill öppna. Dörren glider upp så lätt, knarret låter som en njutande katt och inte så ilsket som den gjort sedan jag öppnade den första gången.

Utan ursäkter står du där, och du luktar fortfarande cigarettrök och lite unket av gammal öl och din blick tar bort all styrka ur mina ben. Lika vacker som jag minns dig, fler linjer under ögonen bara. Fler nätter då du varit med andra än mig och det har satt spår i ditt ansikte. Mitt med. Du säger att du vill prata och jag kan inte svara för dina ögon är så vackra och du går in i min lägenhet och jag backar och du rör vid min kind och jag kommer aldrig kunna tänka själv igen. Det är så tyst i mina tankar, du kan fylla i dem åt mig.

Kommentarer
Postat av: lisa

jag gillar den verkligen. jag ger dig fem cigaretter av märket lucky strike av fem möjliga

2007-11-26 @ 18:28:47
URL: http://tingle.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0