tio öre för dina tankar

john är min enda säkra glädjekälla, imorgon ska jag få vara lycklig, det känns väldigt bra att ha en sådan framtidsutsikt. jag ska ha mentorssamtal innan också, då kommer jag sitta och tjura och tänka "kukkukkukkukkukkukkukkuk" för då känns det på något sätt som att jag bevisar för mentor sara att hon inte kan läsa tankar, som jag tror att hon försöker. eller vill i alla fall ge sken av att hon kan. jag vet vad hon vill med mig,
hon vill att jag ska öppna mig för henne och berätta om stämningen i klassen och hur jag känner mig och blablabla, men det tänker jag aldrig någonsin göra. jag skulle kunna säga "kukkukkuk" och vara helt ärlig, men hon förstår inte det.
jag skulle kunna säga att jag är snyggare och bättre än alla andra men att det är svårt att visa det när man är ensam, det skulle hon inte heller förstå.

jag har alltid tänkt att jag älskar för mycket, men jag undrar om inte mitt hat börjar väga över allt jag älskat och älskar i mitt liv
pusselipuss/lisa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0