You're with me so it's allright, we're gonna stay up the whole night.

Nu är jag lite salongsberusad. Klockan är ett embryo, den finns knappt. Och jag är hemma därför att mina vänner ville hem. Och jag på något vis ville det med. Men framför allt vill jag bli omhållen när jag somnar och därför har jag skickat tusen sms för tusen kronor. Får se om det ger någon slags utdelning. Jag struntar i om jag blir ledsen sedan bara jag får vara glad just nu!

Ikväll kom vi fram till att jag och My har samma syn på livet. Eller sätt att leva livet på kanske (helvette vad korkad jag har blivit, jag föraktar mig själv). Vi kan inte vara lyckliga, det är en omöjlighet för oss att luta oss tillbaka och säga "Aaah.. Mitt liv är så förtusingens förtjusande!". Om allt skulle vara bra så kommer vi på något som sänker det. Om någon har makten att såra oss så ger vi oss fan på att förstöra allt bra först. Jävligt destruktivt. Och narcissistisk. Men vem vill vara tillsammans med någon som vill vara tillsammans med en? Jag skulle aldrig vilja vara med i en klubb som vill ha mig som medlem.

Säkert kom vi på nått annat exceptionellt bra, men oftast snackar vi bara minnen. Återkommande minnen är spyor på intressanta ställen eller vid speciella tillfällen. Det skulle absolut kunna bli ett långt och spännande blogginlägg.
Goodnight sweethearts, nu ska jag äta smörgåstårta och förhoppningsvis ska jag kunna behålla den inuti kroppen. /Lisen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0