we'll be together again

klockan har slagit sex på söndagskvällen. helgen är alltså över och imorgon ska jag gå till skolan igen. men sen är det bara 122 dagar kvar till studenten, och det är väl tänkt att det ska peppa mig lite. Men fanihelvete att det gör det. Igår gav jag mig in på att försöka prata med min mamma, men insåg snabbt igen varför jag brukar låta bli och slutade prata utan att hon märkte något, tror jag. Iallafall sa jag till henne att jag är trött på att göra det bästa av situationen. det är något som jag har lärt mig på teaterlektionerna, att försöka se glad ut, för då får jag bättre betyg.

Alltså, jag hatar ju min klass, men jag försöker acceptera dem och jag är ganska glad i skolan ändå, jag är trevlig och skolkar nästan aldrig längre. och allt är helt okej men åt helvete egentligen. jag är minderårig och får inte supa på km, därför äter jag ostbågar och lösgodis och spelar tv-spel på lördagskvällen, och har det ganska bra fast det är åt helvete egentligen. jag har så dåliga förutsättningar. det är ju dom jag vill ändra på, jag vill bestämma själv. jag
vill vara vuxen och bo var jag vill och röka vad jag vill och äta vad jag vill och dansa var jag vill. Det gör mig så jävla frustrerad, det här. men det är ju bara att göra det bästa av situationen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0