Being with you is like killing Bob Dylan

Det är kul att på fyllan få ett sms där det står att man är "den sista jag ringer, jag vet att vi kommer ha tråkigt" helt oprovocerat. Nu skulle ni kanske tro att jag var så pass full att jag hade skickat något sms tidigare och eftersom jag inte har någon skickat-mapp på min mobil så har den saken antagligen hänt förr. Men inte igår. Icke. Igår var jag för full för att skriva och sen mitt gamla "jag älikaq dig" för två år sedan nu (två år! tiden går för snabbt för att jag ska hinna med) brukar jag försöka undvika fyllesmsens hägrande värld, både positiva där jag vill förklara hur djup min kärlek är och de där jag bara vill berätta för honom att han inte har några vänner. Att ingen orkar med honom i längden. Att större delen av den här staden hatar honom. Att hans vänner pratar skit om honom. Att jag umgåtts med honom för att jag inte haft något bättre för mig. Och framförallt: Att han är så oerhört tråkig, han är bara en yta och om man inte känner honom så kan man tro att han är rolig men efter en liten stund ihop med honom så börjar man inse att DET BARA INTE FINNS NÅGOT DÄR! DET ÄR TOMT!
Och förutom det så fick jag även bli konfronterad på grund av ett skämt. Ett så jävla uppenbart skämt att jag nog aldrig sett dess like gjorde att jag var tvungen att ha ett allvarligt snack. Det allvarliga snacket gick i stort sett ut på att jag inte ska tro att jag är något, för det är jag inte. Jag har aldrig uppskattat ordet falsk, det känns som om det kom i samma veva som Vita Lögner och det kändes lite tillgjort. Men nu vill jag gärna låta ett par tre stycken tatuera in det löjliga ordet i pannan.

Och där sätter vi punkt för en vänskap som inte gett mig ett piss, jag har inte blivit större eller klokare. Det enda jag har fått är mer bitterhet och könssjukdomar.
/FAT LIZZY IN SUNSHINE LAND

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0