One piece at a time

Lisen skriver vackert om feminism. Jag skiter i allt och tycker bara synd om mig själv. ärligt talat, nu har jag det inte så jävla bra. Mamma och pappa tycker fortfarande att jag är en egoistisk negativ jävel men säger inget, de är till och med trevligare än annars och det gör mig så förbannad att jag får lust att tända en cigarett framför dem, som någon form av trotshandling.
Igår sa jag till dem att jag inte har några vänner. Pappa berättade för mig att det var för att jag är så otrevlig att ingen vill vara med mig. Sådär! då vet jag ju vad som är felet, då är det bara att fixa det alltså.

Morfar har ringt tre gånger idag också. Först gråter han och säger att mormor är död, sedan frågar han när jag kommer och hälsar på honom. Tre gånger alltså. Det skär i mig. Han älskade verkligen henne. Jag också.

+ Skönt att Arvika är ur vägen nu! jag slipper håkan, death cab, familjen, adam tensta, maskinen, timo räisänen och annan skit jag ändå aldrig ville se. nu får jag tid över till så mycket annat!
Min vän makar och jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0