I've been kissing my cigarette wishing it was you

Jag hatar bara mitt liv vid få tillfällen, bland dem hör till exempel när ett mattetal inte går att räkna ut eller när dvd-skivan bara stannar mitt i filmen. Något jag nyss upplevde och alltid får mig att först hoppas av hela min själ att det är ett övergående stadie och att den snart ska börja spelas. Sedan måste jag bekämpa instinkten att kasta fjärrkontrollen så hårt jag kan in i teven och till slut som nu, uppslukas av apati och inse att min dvd-spelare hatar mig. Det är sant. Jag har full förståelse för att skivor som blir runtkastade och ligger lösa i läskbackar blir så pass repiga att de inte går att spela längre (även om det är helt värdelöst, videokasetter går ju alltid att spela hur jäkla söndriga de än är) men inte när det är andra gången skivan används och den första som använde den var min bror! Han lägger inte ens ner skivan på bordet.
Och skivjäveln var skinande blank och utan en repa. Dvd-spelarjävel. Inte så konstigt att jag har haft blod i näsan sedan första januari (men aldrig näsblod, jag och min kropp är nämligen antagonister och den vet att jag tycker att det verkar spännande med blod forsandes ur näsan) när you see what i put up with? Dessutom fick jag upp en massa kräks i munnen av att resa mig lite ovarsamt. Och första delen av andra säsongen av twin peaks är borta. Ja, vid sånna här tillfällen kan jag få för mig att jag hatar mitt liv. Men så kommer jag på att det nog mest är nikotinabstinens och.. tja, en viss grund för att vara bitter tycker jag att jag har. Jag fick ju inte se klart det där jävla oz-avsnittet.

(se mig dricka gin och tonic i barcelona på sant bertran 10 4,3 ur ett glas som moog serverade drinkar i först, men som vi serverade drinkar i sen, utan minsta tillstymmelse av bitterhet. på bilden i alla fall.)
Lisen

Du kan ta Lisa från Barcelona men inte Barcelona från Lisa

Fredagskvällen började bra. Jag duschade och gjorde mig fin, jag var väldigt snygg. Vi skulle på 90-talsklubb och jag var peppad till tusen. Hemma hos andrea (som har världens coolaste katt, ser ut som en tiger!) blev jag bjuden på vin och sprit av olika sorter. och cigaretter. hennes pojkvän är den drivande kraften på Deep, dit vi skulle gå, och bjöd på sjyst 90talsförfestmusik.
och så gick vi till deep. gratis inträde med flyers, förstås. jag plockade på mig några extra hos andrea, dom kan ju vara bra att ha. och fatta peppen! jag var så himla sugen på att dansa och det var så sjukt kul.
så smyger det på mig, en välbekant känsla av att bli dansad med. som i barcelona. ni vet, man står och dansar ett gäng snygga tjejer och så smyger det ur mörkret fram en mörkhyad man med en skjorta, fyra knappar uppknäppt. och så dansar han bkom en, eller om han är trixig, framför en. så barcelona! nu behöver jag inte längta tillbaka till spanien längre.
lisa

Favoritsysslor of all time:

1. Äta kakan och behålla den. Den här sysslan är den svåraste av alla och det är nästan aldrig det lyckas. Tror man att man har lyckats brukar det oftast visa sig att man egentligen inte alls hade kvar kakan alternativt att man inte åt upp den. Men det spelar inte så stor roll huruvida man verkligen lyckades (anser jag) för min filosofiska karaktär säger mig att om man tror att man har gjort/ätit/sagt/haft något så är det så. Oavsett om det är så eller inte.

2. Be om mycket utan att förlora hela stycket. Ett riktigt konststycke att klara av. Men det finns ingen mening att be om lite heller, av erfarenhet så förlorar man det lilla stycket man bad om då i alla fall. Be om mycket och klamra dig fast av glatta livet! Jag gillar det.

3. Skåda given häst i munnen. Har ni testat? Det är faktiskt en underbar känsla att strunta i om någon gör något av god vilja. Lev efter devisen att god vilja inte finns och småle inombords av den snopna minen av att du skådar tänderna på de där givna hästarna. Så himla pafft liksom. Jag har inget emot hästar egentligen såvida de inte trampar på mina fötter, springer för fort eller frustar obehagligt men är de givna tänker jag bannemig skåda dem.
Lisen

RSS 2.0