Änglar och idioter

Lisas skrämmande upplevelse av skuggan i fönstret påminner mig lite om scenen i 1408 när John Cusack försöker få kontakt med en mäniska i fönstret över gatan från hans hotellrum och till slut inser att det är han själv som står i det andra fönstret också. givetvis var inte Lisas upplevelse alls speciellt lik men den kändes spöklik och den hade att göra med fönster, därav min koppling. Och på tal och skräckfilm och Stephen King så vill jag även påminna om att The Mist faktiskt inte var så förbannat dålig som jag upplever att filmer baserade på Stephen Kings berättelser brukar vara. Jag älskar nämligen det spel mellan människor som filmerna brukar rymma emellan de totalt oläskiga delarna om monster av alla de slag. Om man silade hans filmer hade det kunnat bli en oöverträffat skrämmande berättelse om de obehagliga sidor som människor kan visa i tryckande situationer. För, let's face it, människor är fan det läskigaste som finns. Det finns liksom inga gränser för vad vi kan ta oss för.

Nu har jag övertalat Petter att se på Ett fall för Frost, inte för att han var speciellt svårövertalad men det känns ändå som en seger. Det verkar trots allt bara vara jag i min ålder som uppskattar en riktigt mysig detektivserie. Midsommer Murders, Poirot, you name it - I love it!
Lisen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0