I will go to hell and stay where I belong

Jag hatar verkligen förändringar, de är liksom aldrig på min sida. Man kan inte lita på dem när de inte är konstanta utan bara knullar med min hjärna. Jag har nog ofta sett mig som en person som är öppen förändring och som gärna testar nya möjligheter men det måste vara den största lögn jag försökt leva ut.

Nu efter snart ett år börjar jag inse att gymnasiet ÄR slut men jag är fortfarande inte så säker på ifall jag kan tycka om det inom en överskådlig framtid och när jag väl börjar förstå det här får jag nya insikter om saker som bara vägrar stanna som de är. Jag kanske aldrig mer får dricka vin/sprit/öl och röka i Mikas lägenhet igen! Mitt favorittillhåll i snart två år där alla typer av skitsnack och alkoholsorter är tillåtna, måste jag nu ta farväl av de blommiga tapeterna och får jag aldrig laga den trasiga ljuslyktan på balkongen? Sånt här stör mig. Ska det vara så förbannat svårt att bara hålla lite på traditionerna?

Så om vi alla bara tar ett djupt andetag och önskar att tiden ska ta ett stort hopp bakåt tror jag nog att det kommer att lyckas!
Konservativa hälsningar från konserv-Lisen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0